Om blyghet.
Om jag inte vore så förbaskat blyg. tänk vilka möjligheter man går miste om bara för att man går runt och är blyg. Jag kanske inte verkar särskilt blyg, men tro mig - inför de som jag inte vet om de gillar mig eller inte, är jag väldigt vaksam. (för att inte bli för tjatig med ordet "blyg" i slutet på varenda mening bytte jag ut det).
Men varför? Det förstör ju bara.. Jag Tror att jag är rädd för att människor ska tycka illa om mig. Rätt dumt att tänka så egentligen, man kan ju inte kräva att alla tycker om en. Hah.
"Vi har faktiskt ingen anledning att vara rädda för kontakt med andra människor. Det förstår vi när vi inser att de är likadana varelser som vi själva, med samma önskemål, förhoppningar och samma behov. Den insikten räcker för att det ska bli lätt att bryta isen och börja samtala."
jag känner igen mig i den känslan, malin. men du ska veta, att om du är dig själv så kommer ingen att tycka illa om dig. jag lovar.
och du har en så soft feeling på din blogg. lite hippie, fast inte hög.
puss.
jag känner igen den känslan, malin. men du ska veta att om du är dig själv¨, så kommer ingen att tycka illa om dig. det är nog så det funkar. du är en så fin människa, malin.
jag tycker att du har en så soft, härlig känsla på din blogg! lite hippie, fast inte hög.
fan, jag tror att det blev någe fel nu.. du kanske får två likadana kommentarer nu. menmen!
Ja, du verkar inte va blyg iallfall. XD
du anar inte hur rätt du har=)